9APRIL

Hej! Kom hem för en stund sedan, har varit med Josse och Natta och tagit en kvällsfika.
Om ni undrar vart jag har varit de senaste dagarna så har jag pluggat hela förra veckan t.o.m torsdag och därefter tagit en paus från datorn (eftersom den påminner mig allt för mycket om skolan).. + att jag övningskört väldigt mycket! Tycker själv jag har blivit jätteduktigt och jag har gjort stora framsteg med tanke på att idag var 9-10:de gången jag körde idag!
T.ex igår när jag och mamma var ute och körde på en landsväg, ganska otrafikerad och pga det kör folk lite som dem vill. Vägen består för det mesta utav skarpa kurvor, men kör du bra dvs håller hastigheten och håller dig I DIN FIL fungerar det bra att köra på vägen om du känner dig säker på din körning!
I alla fall, jag kör i ungefär 60-65 (det är en 70 väg) och en kurva närmar sig, jag har inte tillräckligt mycket översikt på vart vägen går eller om jag får möte pga skogen som ligger tätt till vägen, så jag saktar in lite. Precis i kurvan kommer en idiot som kör i säkert runt 90 I MIN FIL(!!) och när han ser mig bromsar han INTE in eller väjer för mig och kör tillbaka in i sitt körfält.. Vägen är bred med det är precis så att två bilar får plats! Blir först otroligt chockad och det tar någon millesekund innan jag hinner reagera "koppling-broms/broms" samtidigt som jag väjer för honom. På min högra sida är det en brant på 1,5m till marken och sedan en stor åker. Samtidigt som allting går väldigt fort gick det långsamt och jag hann aldrig trycka ner bromsen ordentligt utan istället bedömde jag situationen så att om jag skulle ha tvärbromsat skulle han köra rätt in i mig, så jag chansade och försöker komma förbi. Jag var säkert bara några millimetrar från att åka av vägen och skulle, förmodligen, volta ut på åkern. Jag var säkert bara några millimetrar från att krocka med idioten i bilen..
Jag är inte direkt religiös, men den här gången var någon Gud med mig och såg till att jag höll mig kvar på vägen och klarade mig ur situationen - det var inte min tur att ha otur helt enkelt!


Just nu sitter och gråter här i min säng, dels för att det var det sista avsnittet av 30 grader i Februari och för att det var jättehemskt - precis som alla andra avsnitten.. Men det är på ett riktigt BRA sätt!!
Nu ska jag sova, ska gå upp tidigt för att åka in till "lilla London" och träffa Hanna.
Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0