21SEPTEMBER
Nu har jag fått upp menyn men den är för smal.. Förstår mig inte på koderna i blogg.
Natten tills idag var en mardröm.
När jag lagt mig i sängen för att kolla igen glosorna en sista gång innan jag skulle släcka lampan ner jag hur något stort svart springer fram från sängkanten under några kuddar som jag lagt på golvet. Jag drabbas av panik när jag inser att det var en spindel som var på mitt golv och inte en så liten heller.
Jag kastar min kalender under kudden för att se om den kommer fram (för aldrig i hela mitt liv att jag somnar när jag vet/har sett att det finns en spindel i mitt rum). Min fobi för spindlar är enorm, jag har även klaustrofobi och när jag ser en spindel får jag automatiskt klaustrofobi också. Allting blir mycket mindre, väggarna kommer närmare - även spindeln. Jag skrämde upp mig själv med tanken att jag skulle somna och den hade vart i min säng och det första jag ser när jag vaknar är en stor hårig spindel. Jag var tvungen att få bort den!
Jag ser att dammsugaren står längst bort i rummet så jag skuttar försiktigt över golvet och tar sedan tag i dammsugaren och putar försiktigt på kuddarna - och där sprang den iväg under sängen, FAN!
Där stod jag, men gråten i halsen, på en kudde som en öde ö i mitt egna rum med en dammsugare och spindeln under sängen.
Dock tog det inte lång tid innan jag ser den igen. Nu springer den i fullfart mot väggen på andra sidan av rummet, bort från mig. Den stannar upp, jag riktar dammsugaren mot spindeln, vänder bort blicken för att sedan starta dammsugaren men när jag slår upp blicken igen är den borta.. Jag blir livrädd och kollar runt mig, vid sängen, där den var innan den försvann, helt borta. Jag tittar upp mot fönstret är där sitter den 10cm lång (benen inräknade), kolsvart, hårig och hemsk! Paniken rusar inom mig, jag börjar gråta och springer ut från mitt rum upp, upp till mamma och pappa och skakar och hoppar så att allting runt om mig inte kommer nära (som när du står vid en myrstack och inte vill att myrorna ska krypa upp på dig). Den natten sov jag inte i min säng.
När jag idag berättar historian för Julia 'räddar' hon mig med:
''Om det är såna spindlar är det alltid två, no matter what''.
Så nu sitter jag här, osäker i mitt rum, så fort det kliar någonstans på kroppen tror jag att den andra finns där, jag kommer aldrig kunna sova ikväll.
Nu har jag lärt mig något nytt:
Det spelar ingen roll som du städar varenda vrå i ditt rum - dom finns där ändå, stora som små!
Natten tills idag var en mardröm.
När jag lagt mig i sängen för att kolla igen glosorna en sista gång innan jag skulle släcka lampan ner jag hur något stort svart springer fram från sängkanten under några kuddar som jag lagt på golvet. Jag drabbas av panik när jag inser att det var en spindel som var på mitt golv och inte en så liten heller.
Jag kastar min kalender under kudden för att se om den kommer fram (för aldrig i hela mitt liv att jag somnar när jag vet/har sett att det finns en spindel i mitt rum). Min fobi för spindlar är enorm, jag har även klaustrofobi och när jag ser en spindel får jag automatiskt klaustrofobi också. Allting blir mycket mindre, väggarna kommer närmare - även spindeln. Jag skrämde upp mig själv med tanken att jag skulle somna och den hade vart i min säng och det första jag ser när jag vaknar är en stor hårig spindel. Jag var tvungen att få bort den!
Jag ser att dammsugaren står längst bort i rummet så jag skuttar försiktigt över golvet och tar sedan tag i dammsugaren och putar försiktigt på kuddarna - och där sprang den iväg under sängen, FAN!
Där stod jag, men gråten i halsen, på en kudde som en öde ö i mitt egna rum med en dammsugare och spindeln under sängen.
Dock tog det inte lång tid innan jag ser den igen. Nu springer den i fullfart mot väggen på andra sidan av rummet, bort från mig. Den stannar upp, jag riktar dammsugaren mot spindeln, vänder bort blicken för att sedan starta dammsugaren men när jag slår upp blicken igen är den borta.. Jag blir livrädd och kollar runt mig, vid sängen, där den var innan den försvann, helt borta. Jag tittar upp mot fönstret är där sitter den 10cm lång (benen inräknade), kolsvart, hårig och hemsk! Paniken rusar inom mig, jag börjar gråta och springer ut från mitt rum upp, upp till mamma och pappa och skakar och hoppar så att allting runt om mig inte kommer nära (som när du står vid en myrstack och inte vill att myrorna ska krypa upp på dig). Den natten sov jag inte i min säng.
När jag idag berättar historian för Julia 'räddar' hon mig med:
''Om det är såna spindlar är det alltid två, no matter what''.
Så nu sitter jag här, osäker i mitt rum, så fort det kliar någonstans på kroppen tror jag att den andra finns där, jag kommer aldrig kunna sova ikväll.
Nu har jag lärt mig något nytt:
Det spelar ingen roll som du städar varenda vrå i ditt rum - dom finns där ändå, stora som små!
Kommentarer
Trackback
