14:43
Det som hände den onsdagen jag ''slutade'' blogga var något jag aldrig vill vara med om igen! Att jag inte ska kunna gå en helt vanlig härligt kvälls promenad utan att något ska hända mig? Att jag aldrig kan koppla bort, det fungerar inte. Tankarna finns där hela tiden, hemska tankar. Min huvudvärk är inte för att jag äter eller dricker för lite. Men ändå är det alltid människor som säger att det är så, men jag har det hela tiden, även fast jag precis ätit.
P.g.a skolan har jag förlorat enormt mycket konakt med vänner men med speciellt en, sist jag träffade henne var veckor sedan! Jag låser in mig och jag vågar inte öppna låset. Vänner ska påverka en positivt, right?
Men i vissas värld behandlar dom mig för den jag var för snart 2 månader sedan, och inte för den jag är nu.
''Du är bara inne i en deprition, det kommer lösa sig, du är stark. Jag finns här vid din sida''.
Tack för ditt ''stöd''.
Varför ska jag ställa upp för folk som inte gör det tillbaka?
Varför ska jag ha respekt för folk när jag inte får det tillbaka?
Hej.
Mitt namn är Kristin Alexanderson och jag är tillbaka på rutan ett.
vad är det som händer med allt.. :( jag blir så ledsen.. min glada knäppa damp krillo rumpa. Allt jag vill är att du ska må bra.. vill kunna hjälpa dig. Men jag är alltid vid dig iallafall.. fall om du skulle vilja prata om något. men du måste inte, om du inte vill såklart. I love u darling.
<3
Kristin, jag är så ledsen. Vad är det som har hänt? Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, vad jag ska säga. Jag tror jág vet vad som hände den onsdagen, jag känner det på mig. Jag har haft det, miljontals gånger. Det känns som om man ska dö, men älskling, det är inget fysiskt farligt. Endast psyket som spökar.
Min finaste kärlek, jag vill inget hellre än att du ska må bra igen. Men jag tänker inte säga "jag finns här", för att sedan gå vidare utan att ens reflektera över den egentligen meningsfulla betydelse den meningen har. Den har i princip fått samma betydelse som "hej".
Men vad som än händer, så lever jag, jag lever för dig. Så många gånger jag har försökt att stoppa livet, så många gånger jag känt att nu får det vara bra. Men Du, du får mig på rätt spår när jag behöver det som mest. Du är en otrolig begåvning, både som människa och vän.
En mening, tre ord,tolv bokstäver - jag älskar dig!
PS. Förlåt att jag inte har svarat, det har varit fullt upp med begravningen och jag har gråtit floder sedan 13.00, jag orkar inte prata med någon, det har INGENTING med dig att göra!
Om du vill, om du inte ska göra något annat ikväll, kan jag komma bort en sväng till dig. Dela våra tårar, och bara omfamna den kärleken som finns mellan oss. Hör av dig, om DU vill!
Du, du, du är min allra käraste vän. Du!
Jag vet att jag tyvärr inte är en utav dina närmsta vänner längre, inte som förut. Men jag blir orolig nrä jag läser detta.
:(
Jag lyssnar, om du vill. Jag hoppas att du förstår det.
och det är inget skitsnack. Jag finns, dygnet runt.
jag älskar dig.
