23 april, dead and gone

det känns fortfarande som att det var igår du pratade med mig i telefon, men nej, jag har fortfarande inte förstått, för pappa säger att han åker till dig hela tiden, till din lägenhet, vilket får mig att tro att du finns där varje gång, i princip varje gång jag åker till Göteborg funderar jag på att åka hem till dig, men då går en rysning genom hela kroppen som säger, nej, åk inte ditt, lägenheten står tom.
jag har fortfarande kvar programet man fick på din begravning, vilken ordning låtarna kom på när prästen skulle prata osv, det var ett vitt kort där det stod ditt namn när du föddes och när du dog, men vet du vad?
den är inte vit längre, den är svart. eftersom jag tänkte att jag skulle göra mig fin på din begravning så tog jag på mig mascara, den höll tills prästen drog massa minnen som vi haft med dig, hade programkortet i knät tårarna med mascara föll ner på kortet. jag tänkte ta någon annans kort som var helt fint och spara det, men jag ville ha det, för att visa hur mycket jag verkligen grät för att jag saknar dig så himla mycket!
många har frågat varför jag kladdat på det. jag svarar; det är inte kladd, det är tårar blandat med mascara och kollat ner i golvet och försökt trycka tillbaka tårarna med ögnonlocken..
snälla, kom tillbaka, en så stark person som dig förtjänar det bästa, okej, du var sjuk det var det bästa för dig, men jag tyckte du kunde frisknat till istället!
den här texten skriver jag inte för uppmärksamhet, jag skriver den till Ingrid, Ingrid Linnéa Jönsson.


Kommentarer
Postat av: emlyTHAolzon

Sjukt fint skrivet kristin!

Rip<3

2009-10-01 @ 01:18:11
URL: http://www.ttakeit.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0