r.i.p

vi vet båda om hur det gick till, eller? var det bara du, var det bara du som var där? helt själv.
fanns jag där ens en gång? nä, jag fanns inte där.
kan du förklara varför? för det kan inte jag, jag förstår mig inte på mig själv, hur fan kunde jag?
hur fan kunde det hända och varför skulle det hända? kan du förklara det för mig? nej, det kan du inte, du finns inte längre här, den enda platsen du finns är inom mig, i mitt hjärta, i mitt huvud. men det räcker inte alltid för mig, jag vill att du ska finnas i telefonen - där man kan prata med dig. hos dig, i din lägenhet - där man kan prata med dig. varje jul och födelsedag - där man kan prata med dig. och se dig, se dig som den underbara människan du var/är. inte bara tänka dig som man gör när man har dig i sitt huvud, bilden av dig kommer aldrig suddas ut, rösten kommer också vara kvar. häromdagen lånade jag pappas telefon, jag gick in på inspelningar vet du vad som fanns där? jo, din röst bara två dagar innan du försvann, man hör pappa klart och tydligt men knappt dig, din röst var så torr så låg, det hjälpte inte med vatten, det var slut.
i Fredags när vi satt på bussen och Linnéplatsen kom, körde förbi gatan där du bodde. musiken jag hade i mina öron var sorgsen, det regnade och var mörkt ute, mörkt på bussen. plockade upp mobilen, tog fram smset jag fått av pappa 23 april 02:49;

Nu har ingrid gjort sitt sista andetag
kl 0245,hon somnade in mjukt och lugnt.

jag grät, i 10minuter. efter dom 10 minutrarna så log jag, jag skrattade för mig sjäv, det blev glädjetårar. jag var så glad, glad för att jag fått uppleva allting med dig, 14 år 11 månader och 7 dagar. jag skrattar och gråter nu, jag tänker på alla lyckliga minnen med dig i Fjällbacka överallt. jag var verkligen lycklig med dig, du förstod mig.

men en sak jag alltid kommer att hata det är den där saken som gjorde att du lämnade oss, den där hemska saken som jag är rädd för själv, men ändå utsätter mig själv för, som kan bli samma orsak.
Cancer.




Kommentarer
Postat av: casso

du bara fick massa tårar, ett långt tag, jag satt och sneglade på dig.. efter ett tag började du le och kollade ut med små tårar i ögonen, det var så fint. jag satt och kollade på dig lite i smyg och log för mig själv, det var så fint. <3

Jag är alltid vid dig, min korv. det vet du.

jag älskar dig!

2009-10-11 @ 23:18:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0